Fotograf: Bengt S. Eriksson/N
Plats: Verkmyrån, Gästrikland
Kamera: Nikon D610, makro 105/2,8, ISO 3200, polafilter

En av vårens begivenheter för naturintresserade i Gästrikland är fiskens lekvandring upp i kustmynnande åar och bäckar. Det börjar med abborre så snart sjöarna uppströms har sköljt, sedan följer karpfiskar som id och mört.

I mitten av april är jag på plats vid Verkmyrån strax norr om Gävle.  Först ser jag bara mörkbrunt vatten under klibbalarnas skuggor. Men med hjälp av polaroidglasögon reduceras reflexerna och jag ser fisken. Rygg vid rygg står de med fläktande stjärtfenor i strömmen, mört och id i tusental. I en fors längre upp kokar det i höljorna. Fisken skyggar för rörelser men står man stilla kommer den strax tillbaka. För att reka doppar jag försiktigt ner en undervattenskamera (Nikon 1 AW1) på ett enbensstativ. Jag filmar och tar stillbilder. Monitorn visar att fisken står i flera lager i höljan. Det är ett virrvarr av stjärtar, fenor, ögon i rött och guld och virvlande fiskfjäll.  Det är mest mört.

Jag börjar plåta någon meter från åkanten med en Nikon D610 på stativ. Linsen är en zoom 70-300 mm. Några mörtar pressas upp över ytan, en del sticker upp huvudet ganska långt. Här finns en rolig bildmöjlighet: en rödögd fisk som tittar upp ovanför en yta av fiskryggar och fenor. När jag hemma granskar resultatet ser jag inga fullträffar men tycker att ”spåret” är värt att följa vidare. Ibland funkar en bildidé direkt, men många gånger är den värd att pressas på fler möjligheter.

Två dagar senare är jag tillbaka, nu utrustad med ett makrotele. Jag ligger i strandkanten med kameran på en bönpåse. Jag är närmare och har en lägre kameraposition. Vid efterkollen är jag rätt nöjd med ett par bilder. Men bilderna är färska och jag kollar dem bara utifrån min idé. Kanske finns det någon bild som är bättre, vid sidan av spåret. Därför är det värt att spara udda skott, som kanske blir ”Bilden” om något år.

 


 

 

 

Fotograf: Hans Ring/N.
Plats: Sörmland.
Kamera: Nikon D200, 140 mm brännvidd och 1/1000 sekund.

Vitsipporna stod i sin prydno och det kändes lättsamt att vandra i den sörmländska skogen. Plötsligt ser jag en liten skogsmus kila över stigen bort mot en liten vattenpöl. Jag vänder och går runt och chansar på att jag gissat rätt om musens färdmål, vatten att dricka.
På andra sidan den lilla pölen lägger jag mig ner och väntar. Musen hade troligtvis observerat mig, det dröjde länge innan den kom fram bland gräset och vitsipporna. Det brukar ju vara så att när man känner att man vill ge upp lönar det sig att fortsätta. Jag kunde se hur musen rörde sig i riktning mot vattnet och så plötsligt var den i kanten. Den hittade lite fjolårsfrön från några gräs och det var magnifikt att se hur musens små fingrar omslöt maten och fördes till munnen. Det påminner verkligen om hur vi själva ser ut om händerna. Så gick den ner till vattnet och började dricka och jag fick min bild. Ja, inte bara en utan en hel del bilder av en liten rar krabat.
 

 

Fotograf: Daniel StenbergN.
Plats: Stockholm.
Kamera: Nikon D4, AF-S VR 600/4, 1.4x TC, f/5.6, 1/250, ISO 800, EV -2.3.

Under varje vår försöker jag hinna med minst en fotosession hos svarthakedoppingarna i några anlagda dammar i utkanten av Stockholm. Just anlagda dammar, viltvatten och vattenhinder på golfbanor är biotoper som ofta favoriseras av östra Svealands häckande svarthakedoppingar.  

Till skillnad från många andra anlagda vattensamlingar är denna plats är helt perfekt för fågelfotografen - stränderna är så pass flacka att det går att komma ner nära vattenytan - en stor fördel för att kunna komma i nivå med fåglarna för att få ögonkontakt. Att det dessutom inte är speciellt många människor i rörelse, trots att det är knappt 500 meter till närmsta lägenhetskomplex, gör ju inte saken sämre. 

Den här kvällen var det helt vindstilla och molnfritt, vattenytan hade inte en krusning. Redan från början hade jag en målbild med besöket och valde därför att arbeta med motljus i den varma nedåtgående solen. Doppingparet var först lite avvaktande, men blev snart vana vid min närvaro och de simmade vid flera tillfällen förbi mig innanför objektivets närgräns (5 meter). 

När en av individerna under några stilla sekunder lade sig till ro i en mörkare del av vattenytan fick jag möjligheten till den bild jag ville ha. Jag vred kameran i horisontalläge och för att förstärka solens effekt på doppingens konturer och dess orangefärgade tofs gjorde jag en kraftig underexponering och fick samtidigt det omgivande vattnet mörkt. 

 


 

Fotograf: Gunnar Aus/N.
Plats: Göteborg.
Kamera: Canon 70D, EFS 18-135 IS. 24 mm f25, 1/15 s, ISO 200, handhållet med stöd.

En decemberdag 2013 var jag på väg hem genom Göteborg. När jag passerade en parkeringsplats vid Brunnsbomotet (mitt inne i stadsbebyggelsen) såg jag en ganska stor flock sidensvansar i ett träd. På sätet låg en Canon 70D med 18-135 kitzoomen så några fina närbilder var det ju inte tal om. Min tanke var att försöka fånga när hela flocken lämnade trädet och på näthinnan fanns det några bilder jag sett med starflockar och långsam slutartid.

Bilen fick parkeras lite på sniskan för att få med trädet utan hus i bakgrunden, stativet lågt tryggt förvarat i garderoben hemma så det blev att stödja kameran emot bilfönstret och lita på bildstabiliseringen. Efter lite experimenterade visade det sig att 1/15 s gav den effekt jag var ute efter och sedan var det bara att vänta på att de skulle flyga emot mig.

Eftersom jag bar ville visa hur olika fåglarna såg ut i vila och flykt så tyckte jag färgen distraherade. En konvertering till svartvitt och en liten vinjettering gav den känsla jag ville förmedla. Sedan gav bildtiteln sig själv.

/N: Gunnars fantastiska bild vann klassen "Årets kreativa nordiska naturbild" i norden största naturfototävling NNPC (Nordic Nature Photo Contest) 2014.


 

Fotograf: Jan-Michael Breider/N
Plats: Svalbard
Kamera: Canon Eos-5D Mk II. EF 28-70/2,8 L  (på 44 mm). Iso: 400

Det är i mitten av september och jag befinner mig tillsammans med några andra fotografer på det välkända isklassade fartyget M/S Origo. Vi är högt upp på jordgloben – kanske är vi de som för tillfället befinner oss högst upp, för vi har just passaerat 82:a breddgraden norr om Svalbard och utanför kajutan ser vi massiv packis så långt ögat når. Åtminstone är det spännande att tänka tanken att det norr om oss inte finns någon mera i denna värld av vatten och is.

Pytt i Panna och isbjörn
Det är vindstilla med underbart fotoljus och i luften runt båten snurrar det fullt av ismåsar – den fågelart jag alltid drömt om att få se i sin naturliga miljö! Vi har precis avnjutit en oerhört god Pytt i Panna och är proppmätta. Vad kan man mer begära?
Just då upptäcker vi en isbjörn på mycket långt avstånd. Han har säkert känt lukten av vår måltid och går målmedvetet åt vårt håll. Först när han når fören på båten stannar han upp och ser ut att fundera på varifrån all lukt kommer. Efter en stund börjar han undersöka skrovet lite närmare, ställer sig på bakbenen och ses plötsligt med huvudet i ett av hålen där man lägger ut den stora förtöjningstampen. Inser att jag plötsligt har ett fantastiskt fotoläge, men vågar inte gå ner på knä och titta i kameran för jag vet ju inte hur långt han kommer att sticka in sitt huvud. Jag skjuter därför med en lätt vidvinkel från höften och siktar så gott jag kan – ända tills jag känner en fast hand på axeln av vår guide som bestämt drar mig bakåt ”till säkerhet”. 

Prisad bild
Hade jag haft mera tid att tänka kunde jag skruvat upp iso-talet lite, men nu sköt jag bara direkt och intuitivt och fick lite väl långa slutartider.
Av de exponeringar jag hann med var det bara en enda som satt ordentligt med både skärpa och centrering. Att nu hålets pållare passade perfekt som extra öron på björnen var en fantastisk tur och när bilden fick pris i GDT`s stora tävling 2015 kallade jag den därför  ”Mickey Mouse Polar Bear”.


 

Kontakt

Johan Lind (ordförande)
Email: johan.olof.lind [att] gmail.com

Webbmaster

Mats Andersson
Email: mats@concret.se
Powered by CONCRET