Fotograf: Hans Ring/N.
Plats: Sörmland.
Kamera: Nikon D200, 140 mm brännvidd och 1/1000 sekund.

Vitsipporna stod i sin prydno och det kändes lättsamt att vandra i den sörmländska skogen. Plötsligt ser jag en liten skogsmus kila över stigen bort mot en liten vattenpöl. Jag vänder och går runt och chansar på att jag gissat rätt om musens färdmål, vatten att dricka.
På andra sidan den lilla pölen lägger jag mig ner och väntar. Musen hade troligtvis observerat mig, det dröjde länge innan den kom fram bland gräset och vitsipporna. Det brukar ju vara så att när man känner att man vill ge upp lönar det sig att fortsätta. Jag kunde se hur musen rörde sig i riktning mot vattnet och så plötsligt var den i kanten. Den hittade lite fjolårsfrön från några gräs och det var magnifikt att se hur musens små fingrar omslöt maten och fördes till munnen. Det påminner verkligen om hur vi själva ser ut om händerna. Så gick den ner till vattnet och började dricka och jag fick min bild. Ja, inte bara en utan en hel del bilder av en liten rar krabat.
 

 

Fotograf: Daniel StenbergN.
Plats: Stockholm.
Kamera: Nikon D4, AF-S VR 600/4, 1.4x TC, f/5.6, 1/250, ISO 800, EV -2.3.

Under varje vår försöker jag hinna med minst en fotosession hos svarthakedoppingarna i några anlagda dammar i utkanten av Stockholm. Just anlagda dammar, viltvatten och vattenhinder på golfbanor är biotoper som ofta favoriseras av östra Svealands häckande svarthakedoppingar.  

Till skillnad från många andra anlagda vattensamlingar är denna plats är helt perfekt för fågelfotografen - stränderna är så pass flacka att det går att komma ner nära vattenytan - en stor fördel för att kunna komma i nivå med fåglarna för att få ögonkontakt. Att det dessutom inte är speciellt många människor i rörelse, trots att det är knappt 500 meter till närmsta lägenhetskomplex, gör ju inte saken sämre. 

Den här kvällen var det helt vindstilla och molnfritt, vattenytan hade inte en krusning. Redan från början hade jag en målbild med besöket och valde därför att arbeta med motljus i den varma nedåtgående solen. Doppingparet var först lite avvaktande, men blev snart vana vid min närvaro och de simmade vid flera tillfällen förbi mig innanför objektivets närgräns (5 meter). 

När en av individerna under några stilla sekunder lade sig till ro i en mörkare del av vattenytan fick jag möjligheten till den bild jag ville ha. Jag vred kameran i horisontalläge och för att förstärka solens effekt på doppingens konturer och dess orangefärgade tofs gjorde jag en kraftig underexponering och fick samtidigt det omgivande vattnet mörkt. 

 


 

Fotograf: Gunnar Aus/N.
Plats: Göteborg.
Kamera: Canon 70D, EFS 18-135 IS. 24 mm f25, 1/15 s, ISO 200, handhållet med stöd.

En decemberdag 2013 var jag på väg hem genom Göteborg. När jag passerade en parkeringsplats vid Brunnsbomotet (mitt inne i stadsbebyggelsen) såg jag en ganska stor flock sidensvansar i ett träd. På sätet låg en Canon 70D med 18-135 kitzoomen så några fina närbilder var det ju inte tal om. Min tanke var att försöka fånga när hela flocken lämnade trädet och på näthinnan fanns det några bilder jag sett med starflockar och långsam slutartid.

Bilen fick parkeras lite på sniskan för att få med trädet utan hus i bakgrunden, stativet lågt tryggt förvarat i garderoben hemma så det blev att stödja kameran emot bilfönstret och lita på bildstabiliseringen. Efter lite experimenterade visade det sig att 1/15 s gav den effekt jag var ute efter och sedan var det bara att vänta på att de skulle flyga emot mig.

Eftersom jag bar ville visa hur olika fåglarna såg ut i vila och flykt så tyckte jag färgen distraherade. En konvertering till svartvitt och en liten vinjettering gav den känsla jag ville förmedla. Sedan gav bildtiteln sig själv.

/N: Gunnars fantastiska bild vann klassen "Årets kreativa nordiska naturbild" i norden största naturfototävling NNPC (Nordic Nature Photo Contest) 2014.


 

Fotograf: Jan-Michael Breider/N
Plats: Svalbard
Kamera: Canon Eos-5D Mk II. EF 28-70/2,8 L  (på 44 mm). Iso: 400

Det är i mitten av september och jag befinner mig tillsammans med några andra fotografer på det välkända isklassade fartyget M/S Origo. Vi är högt upp på jordgloben – kanske är vi de som för tillfället befinner oss högst upp, för vi har just passaerat 82:a breddgraden norr om Svalbard och utanför kajutan ser vi massiv packis så långt ögat når. Åtminstone är det spännande att tänka tanken att det norr om oss inte finns någon mera i denna värld av vatten och is.

Pytt i Panna och isbjörn
Det är vindstilla med underbart fotoljus och i luften runt båten snurrar det fullt av ismåsar – den fågelart jag alltid drömt om att få se i sin naturliga miljö! Vi har precis avnjutit en oerhört god Pytt i Panna och är proppmätta. Vad kan man mer begära?
Just då upptäcker vi en isbjörn på mycket långt avstånd. Han har säkert känt lukten av vår måltid och går målmedvetet åt vårt håll. Först när han når fören på båten stannar han upp och ser ut att fundera på varifrån all lukt kommer. Efter en stund börjar han undersöka skrovet lite närmare, ställer sig på bakbenen och ses plötsligt med huvudet i ett av hålen där man lägger ut den stora förtöjningstampen. Inser att jag plötsligt har ett fantastiskt fotoläge, men vågar inte gå ner på knä och titta i kameran för jag vet ju inte hur långt han kommer att sticka in sitt huvud. Jag skjuter därför med en lätt vidvinkel från höften och siktar så gott jag kan – ända tills jag känner en fast hand på axeln av vår guide som bestämt drar mig bakåt ”till säkerhet”. 

Prisad bild
Hade jag haft mera tid att tänka kunde jag skruvat upp iso-talet lite, men nu sköt jag bara direkt och intuitivt och fick lite väl långa slutartider.
Av de exponeringar jag hann med var det bara en enda som satt ordentligt med både skärpa och centrering. Att nu hålets pållare passade perfekt som extra öron på björnen var en fantastisk tur och när bilden fick pris i GDT`s stora tävling 2015 kallade jag den därför  ”Mickey Mouse Polar Bear”.


 

 Fotograf: Ove Eriksson/N

Plats: Moraine Lake, Klippiga bergen. Kanada

Kamera: Hasselblad 203 FE. Brännvidd 50 mm. 1/30 sek med f22. Velvia 50 ASA.

Fotografen Jan-Peter Lahall och jag var uppe vid Moraine Lake en tidig morgon. Vi var alldeles ensamma och såg soluppgången tända upp landskapet i Klippiga bergen.
Efter att ha fotograferat det fantastiska landskapet kändes det som jag inte kunde göra så mycket mer. Jag beslutade att lägga sista tiden på den lilla jordekorren Chipmunken i sitt landskap.

Jackan över huvudet
Jag såg att en individ kom upp från en klippa, varje gång jag tittade åt den. Den var ganska försiktig och lite skygg. Av erfarenhet så vet jag att djur kan vara ganska nyfikna av sig, så jag lade jackan över huvudet. Innan det så ställde jag in skärpan med min Hasselblad och vidvinkel 50 mm på närgränsen 50 cm. Chipmunken dök upp och var väldig konfunderad vad det var som låg framför honom. Till slut var nyfikenheten större än rädslan, den kunde inte förstå vad som låg under jackan. (Jag tog några bilder "sittande," som var med i Hasselblads kalender, de undrade om det gick ta sådana bilder med en Hasselbladare, ej den stående.) Bländare 22 för skärpedjupet - och då blev det bara en 30 dels sek slutartid.

Hånade proffsfotografer
Jan-Peter Lahall och jag blev hånade, som sk proffsfotografer, av de andra fotograferna eftersom vi inte lyckats få några bilder på björn. Men vi hade varit uppe varje morgon och försökt. Men lyckan med björnmöte infann sig inte.

Hoppades på drömbilden
På flyget hem fanns drömbilden på näthinnan, bara nu bilden satt där när Chipmunken hyllar det storslagna landskapet i Canadian Rockies. Väntan kändes lång innan jag fick filmen framkallad. Till min stora glädje blev bilden exakt som jag hade drömt om - Chipmunken hyllar sitt storslagna landskap i Klippiga bergen.

 


 

Kontakt

Anders Geidemark (ordförande)
Tel. 070-769 41 77
Email: anders.geidemark@telia.com

Webbmaster

Mats Andersson
Email: mats@concret.se
Powered by CONCRET