Afrikanska vildhundar
Fotograf: Tom Svensson/N
Plats: Zimbabwe. 15-09-14. Klockan 16:39
Kamera: Canon EOS-1D X. Brännvidd 560 mm. 1/125 sek med f5,6. ISO 800.
Under 6 år har jag årligen åkt till Afrika för att se vildhundar i det vilda och inte i något Gamereserve. Men det blev aldrig några möten. Jag har till och med åkt förbi en plats där fotokollegor fem minuter senare sett en flock men jag såg dem aldrig. Jag åkte även till Zimbabwe och en plats där det finns en stor sannolikhet att se dem, men icke. I fjol åkte jag ytterligare en gång till Zimbabwe för att pröva lyckan.
Jag åkte ner själv, före en grupp som skulle anlända senare, bara för att leta vildhundar. Träffade redan första dagen BBC som var där för att filma vildhundarna och de hade haft tur och sett hundarna jaga. Andra dagen gick utan att se något. Men när jag träffade på vännerna från BBC visade det sig att de hade fått ett tips var hundarna kunde vara.
26 hundar kommer springandes
Vi satt ute på en slätt och väntade tills det började närma sig solnedgång. I den här nationalparken får man inte köra efter solens nedgång - så det var bara att ge sig av. Lite irriterad av att veta att de troligen fanns i närheten av "min" glänta. När jag kört igenom skogen på andra sidan gläntan träffade jag en "ranger" som sa att han sett hundarna och han tyckte jag borde ge denna plats fem minuter, vilket jag gjorde. Då helt plötsligt såg jag första hunden. Jag slängde mig ur bilen och ner på marken för att få bättre vinkel på bilderna när hela flocken kom rakt emot mig. 26 stycken hundar inklusive valpar kom springande - och att dessutom ha den turen att de kom rakt mot mig var magiskt. De passerade på någon meters håll och gåshuden var påtaglig och glädjen total!
Jag har alltid haft en enorm tur när det gäller att se stora kattdjur, men vildhundar och Dholer har jag fått leta mycket efter. Men nu fick jag äntligen uppleva dem och på ett så underbart sätt. Tyvärr så skulle jag byta operatör nästa morgon för att leta vidare när denna operatör inte infann sig och mitt letande fick ett abrubt slut. Jag fick sätta mig i bilen och köra 10 timmar till Harare för att två dagar senare köra 10 timmar igen tillbaks till nationalparken. Men även andra svängen gav hundar plus att jag fick se en jakt, även om den blev kort var det en stor upplevelse att se dem igen.
Jag kommer utan tvekan åka ner för att leta efter dem igen - men först 2017. I år blir det Tigrar och förhoppningsvis Dholer sedan Pandor och avslutar med ännu en magisk resa till Borneo samt framför allt Komodo.