Tulpantjuven

Fotograf: Elisabeth Englin/N
Plats: Granbo - Hälsingland, 2005
Kamera: Canon EOS 300D 1/40 sek, f5,6, 400 mm. ISO 200. 

En solig skön dag i september 2005 hade jag bestämt mig för att leka trädgårdsodlare. Det var något nytt för mig att stå inför en korg med shyssta lökar av tulpaner. Jag hade läst på nogrannt inför planteringen av lökarna, hur de skulle planteras, på vilket djup, hur tätt och framförallt hur man skyddar dem mot vegetarianska predatorer. Ett finare ord för dem är Capreolus capreolus, med andra ord rådjur. 

Lökarna for i backen och under tiden jag planterade kastade jag emellanåt ett getöga upp mot skogsranden där det stod en råbock och blängde suget åt mitt håll. Anade han vad jag höll på med? Men inte äter väl rådjur lökar? Jag rådfrågade grannen hur jag skulle bete mig och grannen sa att jag skulle vara lugn, hon trodde att rådjuren nog bara var intresserad av mina tulpaner till våren när de skjutit skott. Men, sa hon, för att vara på den säkra sidan, plantera några under din enbuske, för en tycker de inte om. Till saken hör att jag hade en liten odlingskulle där jag ville ha en liten oas av barrträ och annat och där hade jag bl a planterat en dyr lågväxande enbuske som jag var synnerligen rädd om.  

Sagt och gjort, jag planterade några väl valda lökar därunder och hösten började rulla in med frostnätter och allt som hör därtill, som t ex hungriga rådjur. Råbocken gick därute på gräsmattan, totalt obrydd av mina okvädningsord och hyttande nävar medelst ramsa om "att du skulle bara våga röra mina tulpaner!"

En sen eftermiddag kom jag på honom. Jag såg att han stod med alla klövarna i förbjuden mylla och jag rev åt mig kameran för att säkra bevis. Ett bevis på intrånget i min gröna oas, surt införskaffad och med handlingskraftig nybörjarkärlek planterad. 

– GE %¤#”!! I MINA TULPANER hoade jag samtidigt som jag lyfte kameran och fick den flyende tulpantjuven på bild. 

Ganska snart upptäckte jag dock att denna bock hade ett ess i rockärmen, ty hans krona var inte alls dekorerad med blomster, nä, denna bock hade fintat mig totalt och tog till flykten med resterna av min gröna (och dyra) plantering av enebuske och en liten rest av en söt liten gran invirad i hornen.

Jag törs nästan lova att denna trädgårdsmarodör skrattade hela vägen in i skogsdungen med min plantering hängandes likt en basker lite fräckt på sned. 

Tulpanerna då? Jodå, de visade sig lite här och där under våren, alla utom de jag planterat under enbusken, tulpaner och enbuskar trivs visst inte i hop har jag hört.