De små stundernas tid
Fotograf: Camilla Noresson
Plats: Alnarp utanför Malmö
Utrustning: Canon EOS 5D Mark II, Sigma 150 mm f/2.8 EX DG OS APO HSM Macro, F2.8, ISO 200, 1/2500 s, handhållet.
Denna helgen är det minusgrader och det blir nog en utflykt för att se om jag hittar is med mönster. Trots att jag tycker om en riktig vinter och saknar snö så längtar jag nu också efter våren. Den kommer med värme, ljus och en härlig färgpalett. Dagarna blir längre och ljusare, solen hittar ner med sina strålar och det grå täcket som legat över oss i vinter börjar skingras mer och mer. Fåglarna vid dammen nedanför vår balkong kvittrar och sjunger för att locka sin partner. Det är mycket som händer när värmen hittar tillbaka och det gäller att hänga med i svängarna för det börjar bli dags att dyka ner på marken med makrot och fånga blommor på minneskortet.
Det är nu de små stundernas tid börjar för mig. Tar jag inte vara på de små stunderna i vardagen så kommer jag att missa mycket av detta vackra i naturen. En liten ryggsäck innehållande kamera med makroobjektiv åker ofta med till jobbet på morgonen så att jag kan köra till något favoritställe utanför Malmö direkt efter arbetsdagens slut.
Förra året tog jag denna bild i Alnarp i mars. Det var en mycket solig eftermiddag och ganska skarpt ljus. Himlen var blå och det kan man ana i övre högra hörnet. Runt om mig stod det några träd och olika höga buskar. På marken låg mycket höstlöv kvar som var ganska färgrika. Marken runt själva krokusen var ganska mörk och det stack bara upp några växter här och där. Inte speciellt kul alls. Solen silades genom träden och några strålar träffade krokusblomman. Det fina med dessa tidiga vårdagar är ändå att man kan i det korta skärpedjupet mixa gamla höstfärger med nya vårfärger.
En fördel med att det faktiskt var ganska tomt på växter runt själva krokusen är att den sticker ut. Jag letar ofta efter motiv som sticker ut lite för sig själv. Mellan blomman och kameran är det ca 75 cm vill jag minnas. Jag ligger på marken och kameran kan inte komma längre ner. Har placerat mig så att det ligger många löv precis framför linsen och i utrymmet mellan objektiv och blomma dyker det in lite blad, växter m.m. på olika avstånd. De målas in i bildytan i oskärpa och skapar en struktur. Kameravinkeln är så låg så att jag nästan riktar den lite svagt snett uppåt mot blomman. På så vis slipper jag få med intrycket av den tråkiga mörka marken runt krokusen. Den försvinner i kulissen av blad och växter. Jag trycker av och känner att där satt den.
Nu i skrivandes stund så vaknar vårminnena från tidigare år till liv och jag längtar ut. Fånga nu de små stunderna i vardagen och prioritera dem. De är guld värda. Mycket nöje.