Grävling i silhuett

Fotograf: Mats Andersson/N

Plats: Småland 130518. Klockan är 23.33. 

Kamera: Nikon D3. Brännvidd 24 mm. 0,4 sek med f2,8. ISO 6.400


Mina förberedelser började redan på hösten. Jag bestämde mig för att agera regissör - dvs jag bestämde hur jag ville ha min bild långt innan jag hade sett en grävling på den här platsen. Det gamla trädet som låg på marken var perfekt. Vackert. Och så miljön med boningshuset och träden i bakgrunden. Jag testade att göra några bilder med vidvinkel (24 mm). Kameran satte jag mycket lågt bara 1,5-2 meter från det gamla trädet på marken. Min idé var ju att visa grävlingen i sin miljö - den lever ju ofta nära oss människor. Nattens vandrare som jag brukar kalla den.

Så kom äntligen vintern
Efter höstens planerande så kom äntligen vintern. Och det blev en ganska sträng vinter med mycket snö. Det är en fördel om vintern blir kall med mycket snö. Blir det milda veckor så traskar grävlingarna upp och ger sig ut för födosök. Men så blev det inte den här vinter. När våren kom så började jag lägga ut fiskbitar på den gamla trädstammen. Och för de nyvakna och hungriga grävlingarna blev det här svårt att motstå. Jag placerade ut stativet och lät det stå där hela tiden - för att grävlingarna skulle vänja sig vid det.

20 nätter på raken
När sedan inte nätterna var allt för mörka bestämde jag mig för att försöka få min drömbild. Varje kväll  la jag ut fiskbitar på trädstammen samt monterade kameran på stativet. Kameran var försedd med fjärrutlösare. Jag monterade också upp en åtelkamera med svart IR som ser i mörkret (tillstånd krävs). Så när en grävling närmade sig stocken tog åtelkameran en bild som skickades till min mobiltelefon som MMS. Då var det bara att vakna och stiga upp samt ge sig ut på en plats ca 50 meter från stocken. Där satt jag med min kikare och såg när grävlingen hoppade upp på trädstammen - och kunde då utlösa kameran på distans. Lättare sagt en gjort :) I början blev så klart grävlingen rädd för kameraljudet och hoppade av stocken. Det tog mig 20 nätter på raken innan jag fick den här bilden. Problemet var ofta att grävlingen inte satt still den sekund som ofta krävdes i exponeringstid trots ISO 6.400. Att använda blixt var aldrig något alternativ då jag ville fånga nattens stämning i gråskalor utan något onaturligt ljus.

Föregående
Föregående

Ett försiktigt besök hos slagugglan

Nästa
Nästa

Drickande barbastell